Hey folk. Nu är jag hemkommen från en vecka i Gesebol hos mina morföräldrar. Det va så skönt att komma bort och slippa tänka på all skit som finns här hemma. Sen jag skrev sist har jag lärt mig att man kan verkligen inte lita på någon annan än sig själv i livet. Människor kommer att utnyttja dig så mycket de kan, alltid. Det är så det är. Alla tänker på sitt eget skin. Det är nog bäst att jag börjar göra detsamma.

Jag är glad ändå, att jag faktiskt har en del folk jag kan vända mig till. Mormor och morfar finns alltid där för mig och det är helt underbart att veta. Mina vänner, som även om de tycker jag är a big pain in the ass, så brukar de för det mesta ställe upp och lyssna på mitt jävla svammel. Jag borde nog ta med mig alla bra personer och flytta åt helvete, typ Madagaskar. Där kan vi leva i harmoni utan en massa idioter som bara tänker på sig själva och gör allt för sin egen vinning.
Det senaste året i mitt liv har jag mött 2 personer som verkligen fått mig att tänka om angående mänskligheten. Just för att de har varit beredda att såra mig djupt enbart för att vinna något på det själv. Jag kan med mitt liv inte förstå detta. Men jag börjar ändå förstå att alla tänker inte som jag. Och jag ska klargöra med att jag ser inte mig själv som ett jävla helgon om det är det det låter som. Den enda anledningen till att jag skriver det här på min blogg är för att jag måste skriva det någonstans. Någonstans där inte alla kan läsa det, men där jag ändå veta att mina närmaste kan. Och om jag har riktig tur läser en av dessa 2 människor detta med, och begrundar sina val och aktioner längre fram i livet. För jag tror faktiskt inte, jag kan inte tillåta mig själv att tro, att människor kan njuta av att se andra lida. Jag tror bara att dessa människor är fega, rädda för att släppa in och känna något. Rädda för kärlek.